Fira Sverige och svenskheten i dag – om du värdesätter morgondagen

Posted by Daniel Svensson on June 06, 2014
Uncategorized / No Comments

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord. / Du tysta, Du glädjerika sköna! / Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord, / Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna. / Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna /… / Du tronar på minnen från fornstora da’r, / då ärat Ditt namn flög över jorden. / Jag vet att Du är och Du blir vad du var. / Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden. / Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.” – Richard Dybeck, 1844

Nationaldagen 1

Den 6:e juni – Sveriges nationaldag, svenska flaggans dag och allmän helgdag sedan år 2005 – har många bottnar, är värd att fira efter eget huvud av åtskilliga anledningar och förtjänar att flaggas för som en dag att helga historien samt vårda framtiden mitt i nuet. Det tänker inte minst vi i Fria Moderata Studentföreningen (FMSG) göra med pompa och ståt samt ur ett stolt skanderande av nationalsången. Vi menar nämligen att det inte finns någon bättre dag att föra med sig historien och dess lärdomar samt utvecklade värden in i en framtid av starkare öppenhjärtlighet, broderlighet och nyfikenhet… att det inte finns någon bättre dag att helga alla de goda sidor som kommer av att födas i, vara uppvuxen i eller leva i ett bland de främsta av länder med potential att växa och utveckla omvärlden… och att nationaldagen i sin festliga gemenskapsanda är ett vackert uttryck för all traditionsrikedom, öppenhet och frihet som Sverige har betytt får såväl svenskarna som för folk över världen under många år.

Nationaldagen 3

Dagens glada och förhoppningsvis soligt varma firande i lummiga parker, ute på böljan den blå eller under smakfulla middagar i goda vänners lag har dock inte alltid varit lika accepterat i ett Sverige vars sekulariserade moderna utveckling för vissa har följts av ren skepticism och månne även upprördhet över firandet utav det svenska och svenskheten. Räddhågsenheten att stå upp för de svenska höga idealen om arbetsamhet och kamratskap, därmed att se upp till svenskheten kopplat till vårt lands militära förflutna som stormakt och i slutänden för att ta till sig typiskt svensk kultur då denna är sprungen ur äldre da’r präglar i viss mån ännu vår nationaldag. Faktumet att ”Du gamla, Du fria” aldrig har erkänts som formell nationalsång ur politiskt beslut, likt i de flesta länder, utan vuxit fram ur sin inofficiella uppskattning – om än dess omdiskuterade två relativt okända verser av stridbar art lades till folkminnesforskaren Richard Dybecks (1811-1877) verk av Louise Ahlén år 1910. Faktumet att nationaldagen inte uppnådde status som officiell svensk nationaldag förrän år 1983, blev salutdag år 1996 och helgdag i byte mot annandag pingst år 2005 utan länge endast benämndes ’svenska flaggans dag’. Faktumet att firandet ofta korsas med en perverterad och politiserad bild av vårt land som vore vi inte alls den öppna, gränsöverskridande och välkomnande nation vilken vi länge utvecklats till. Allt detta är enligt undertecknad trista tecken på att innebörden av att hedra sin nationaldag gått förlorad i traditionslöshet och därför bör återupprättas i sin rätta natur.

Nationaldagen 6

I dagsläget känner mig veterligen inte flertalet svenskar till att vi firar vår nationaldag den 6:e juni av två anledningar som varit avgörande för såväl nationalstaten Sverige ur götars, svears och nordmäns rike som för demokratiseringen av densamma. Det var den 6:e juni året 1523 som Gustav Vasa i Strängnäs formellt valdes till kung av det självständiga Sverige i och med Kalmarunionens uppbrott. Gustav Vasas betydelse för framväxten av en svensk stat genom centralmaktens beskattning, knytandet av kyrkan till staten och utraderandet av vårt tidigare valkungadöme kan oavsett hur man ställer sig till hans gärning i tider av Hansa och framväxt inte överskattas. Den 6:e juni var också under många år allmänt känd som Gustav Vasas dag. Ytterligare proveniens gavs åt nationaldagens datum i och med att då blivande kung Karl XIII (vid denna tidpunkt hertig) undertecknade 1809 års regeringsform vilken ersatte Gustav III:s envälde med en sofistikerat stark grundlagsfäst maktdelningsprincip mellan kungen, dennes utsedda regering, riksdagen och domstolarna just denna dag. Det dröjde dock fram till den 6:e juni år 1916 innan nationaldagen började firas som ’svenska flaggans dag’ med månget uttryck för det svenska frilufts- och naturlivet inte minst på Skansen och Stockholms stadion. Inför att dagens regeringsform år 1974 antogs valdes dags datos ratificerande också utifrån symbolikens kraft. Därför torde den 6:e juni ha en så praktiskt demokratiserande mening för alla – vilka sätter vår ställning som föregångsstat högt i kurs – att bättre datum sällan kunde ha valts, att värdet borde vara värt att försvara in i framtiden och att minna om svunna tider.

Nationaldagen 5

Mer specifikt är det vad som är själva innebörden av varje nationaldag – att omfamna basala traditioner som följer genom ett lands historia, att sätta dessa i god relation till en utveckling i nutiden och att stadfästa löftet om att föra helgandet av traditionernas vikt för igenkänning samt utvidgning av det nationella in i nya tider. Med svenska mått mätt måste detta också vara särskilt fruktbart – eftersom de värderingar vilka våra traditioner grundar sig på länge har utgått från arbetsstyrka, tilltro till medmänniskan och vikten av passande gemenskaper för att nå gemensamma mål. Därför utgår nationaldagen precis som övriga nordiska högtider ofta ifrån yttringar som grott ur bondesamhället, dess gamla folkloristiska drag samt gärna med ett bevarat mått av fornnordiskhet – oavsett jul, Valborg eller midsommar – knutet till såväl odlandet utav den egna trädgården som skördandet av åkerns ädla säd. Traditioner är alltid grundade på kulturella, sociala, mellanmänskliga samt ekonomiska förutsättningar och när dessa relateras till att festligheter varit basala för utförandet av plikt och gnet håller ofta traditioner i längden. I det långa loppet utvecklas en nationalism, i dag kanske allra starkast när det är nationaldag, som en känsla för hur dessa traditioner med jordmån bäst kan föras vidare i förhållande till de sammanhang och grannskap vilka traditionerna symboliserar. Att vara nationalist i klassiskt evig mening innebär alltså att värdesätta ett Sverige för alla tider – från bondepraktikans byalagsgillen, via handelssamhällenas marknadsfester till våra senare tiders industri- och tjänstesamhälles lagstadgade helgdagar – och vikten av att känna till ett gott stycke av varifrån man kommer för att kunna fatta mer passande beslut för framtiden.

Nationaldagen 4

Sanna nationalister måste således, precis som alla är vördnadsfulla inför många olika sociala eller kulturella företeelser, utifrån de nationella framgångsfaktorerna hysa samma respekt inför de absoluta fördelarna med nationella särdrag och de firanden som uppstår ur dessa över hela vår värld. Detta då de nationalistiska särdragen syftar till att lyfta fram just särart genom specialiteter och varje nation är i behov av kompletterande omgivande länder för att lyckas hävda egna traditioner i omvärlden. Det är när nationalism framför att växa ur given nation – genom samverkansperspektivet på vårt samhälle – mynnar ur kollektiva intressen, toppkonkurrens mellan grupper för att slå ut övriga kollektiva mål i världen samt ett större intresse för nationalstaten än för nationen (då det är stor skillnad på civil och systembaserad organisering) som missnöjesyttringar i form av grupptänkande rörelser grundade på tänket om ’vi och dem’ uppstår. Partier ur främlingskritisk, främlingsfientlig eller främlingshatisk karaktär hade knappast uppstått om samhällsintresset vore viktigare än staten, grundar sig inte på elasticiteten i våra traditioner samt hur dessa växer över lång tid utan står för hårda skott för vad som skall firas och hur samt helgar snarare tron på att Sverige skulle klara av att växa ur sig självt än kreativt sammankopplat till fördelar hos andra nationer. Företrädare för dessa rörelser är helt enkelt mer sällan förespråkare för internationalism just inför den egna nationens bästa, nationalism oavsett var i världen den uppstår eller att nationen borde vara åtminstone kulturellt fristående från nationalstaten. Jag själv bekänner mig av motsatt hävd som nationalist för att jag menar att de traditioner och den förändringspotential ett öppet Sverige bär med sig i världen är de allra viktigaste faktorerna för nya framgångar. Så… till de som tvekar eller är avoga inför att fira nationaldagen denna 6:e juni vill jag säga följande: välj själv hur du vill tillbringa eller fira svenska flaggans dag – men glöm inte bort att för en stund reflektera över vilka särdrag vi svenskar kan ha nytta av i mötet med intressanta människor från helt andra förutsättningar. Det är ur vår personliga preferens som vi kan värdesätta en morgondag där Sverige är närmare världen och världen närmare Sverige i din egen vardag. En tänkvärd och trevlig nationaldag till ytterligare bekanta strofer – vilka en gång var tänkta att bli Sveriges nationalsång om inte för Richard Dybecks verk – tillönskar jag dig härmed!

Swedish boy

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland, / vår längtans bygd, vårt hem på jorden! / Nu spela skällorna, där härar lysts av brand, / och dåd blev saga, men med hand vid hand / svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden. / … / Fall, julesnö, och susa, djupa mo! / Brinn, österstjärna, genom junikvällen! / Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro, / du land, där våra barn en gång få bo / och våra fäder sova under kyrkohällen.”
– Text: Verner von Heidenstam, 1902 samt Musik: Wilhelm Stenhammar, 1905

Författad av:

Daniel Svensson, Redaktör

Lejonekonomi – om Göteborg skall ryta till i världen igen

Posted by Daniel Svensson on June 05, 2014
Uncategorized / No Comments

Republiken Singapore må vara både avlägsen, liten på jorden och fortfarande relativt okänd i vårt Sverige. Fast med 60 410 amerikanska dollar i BNP per capita, 1.3 procent i årlig tillväxt (samt 4.3 procent i tillväxttakt inom näringslivet de senaste fem åren), 2 procents officiell arbetslöshet och 4.6 procents inflation förtjänar landet en närmare titt från den som vill söka möjligheter att hitta tillbaka till tidigare framkomliga rutter också i vårt Norden[1]. Dessa tal förtjänar att jämföras med Sveriges 41 191 amerikanska dollar i BNP per capita, 1.2 procent i årlig tillväxt (samt 1 procent i tillväxttakt ur näringslivet de senaste fem åren), 7.9 procents officiella arbetslöshet och 0.9 procents inflation i samma årsstatistik som ett av Europas de senaste åren relativt sett framgångsrika länder[2]. Med 5,4 miljoner invånare på sina ynka 710 km² hade Singapores stat år 2013 1.1 procent av sitt BNP i budgetöverskott, en statsskuld på 105.5 procent av BNP och 53 410 miljoner amerikanska dollar i utgifter[3] medan å sin sida vår svenska stat detta år 2013 hade 1.1 procent av sitt BNP i budgetunderskott, en statsskuld i återbetalning på 40.6 procent av BNP och 277 100 miljoner amerikanska dollar i statsutgifter[4].

Singapore B

Lejonparten av denna sifferexercis visar att Singapore som utpräglad fristat för handel och finanser ut mot världen i dag kan åstadkomma en ännu större framgång än vårt land trots att man saknar samma rikedom i exempelvis naturresurser och historiska innovationer samt uppfinningar. Att det singaporianska näringslivet konkurrerar ut inflytandet från statlig subvention och kontroll av näringslivet. I själva verket var Singapore efter 140 år som brittisk kronkoloni med viktig – fast utnyttjad – transitohamn och därefter några år som införlivat i Malaysia från sin självständighet år 1965 under många år kämpande mot massarbetslöshet, bostadsbrist och klena natur- samt marktillgångar. Det skulle ta deras premiärminister Lee Kuan Yew från socialdemokratiskt orienterade People’s Action Party (PAP) en långsiktig strävan mot öppen ekonomi under hans 31 år vid makten för att styra den eftersatta republiken mot vad som sedan hans avgång år 1990 har utvecklats till en av världens fyra så kallade ’tigerekonomier’ jämte Taiwan, Sydkorea och Hong Kong. I dag rankas Singapore av den amerikanska tankesmedjan The Heritage Foundation därtill som tvåa i listningen utav ekonomisk frihet i världens alla länder.

Singapore C

Mer än kanske något annat land de senaste decennierna visar Singapore att öppenhet för handel och effektiva återhållna regleringar av marknaden är grundbultar för ekonomisk utveckling. I takt med att Singapore öppnade sin marknad för konkurrens och transit har staten lyckats göra såväl sig själv som marknaden fri från tidigare korrupta maktmissbruk, vilket även har varit grunden för upprättandet av en stark rättsstat till försvar för öppenhet. PAP:s minskade stöd bland allmänheten borde också ses i relation till demokratiseringen. Samtidigt har staten också visat att man kan tjäna in sina utgifter med såväl låga skatter på förvärvsarbete som på företagande. Singapores regering upprätthåller i hög utsträckning ett välfärdssamhälle och ett skyddsnät för befolkningen. Detta hade varit svårt att sponsra utan den enkelhet med vilken man startar och driver affärsverksamheter, bland annat genom att kravet på insats av eget kapital är helt borttaget och pappersexercisen slimmad. I jämförelsen utifrån The Heritage Foundations ekonomiindex är det nämligen framförallt på två områden som vårt land skiljer sig från tigerekonomin Singapore – den arbetsmarknadsmässiga rörligheten samt deras låga skatter på kapitalrörlighet och därmed viljan att satsa sina surt förvärvade pengar utifrån eget huvud på de projekt som man finner långsiktig framgång i.

Singapore A

I flera hundra år var Sverige starkt beroende utav ett framfusigt Göteborg som hamn mot världen på den smala landtungan mellan danska och norska hot. Den befästa staden tog sig tidigt inspiration från de driftiga holländare och tyskar som assisterade kung Gustav II Adolf i att anlägga våra kanaler, vallar och handelsrutter. Deras affärsöppenhet var grundläggande för det Göteborg som tog täten för västkustens relationer till omvärlden också efter att danskar och norrmän tvingats tillbaka. Frihetskampen kom att influera vårt Göteborg genom tider av Ostindiska Kompaniets framfart över världshaven till Kina, av 1800-talets gedigna mecenatskap då flera kapitalstarka män återgäldade stadens öppenhet genom sina donationer till såväl kultur som sociala verksamheter samt av att lägga grunden till starka teknologiskt framstående industrier som både satte Sverige på kartan och sponsrade politikens skyddsnät. Under dessa århundraden stod vår stads öppenhet mot världen, tilltro till handel och breda samhällsengagemang i centrum just eftersom Göteborgs ledare förstod vikten av den naturliga mynningen vid Göta älv för att de skulle lyckas genomföra sina utvecklingsprojekt. Se här en göteborgsk ofta förbisedd historia inte olik den goda framgångssaga av genomströmningar, attraktionskraft och konkurrensfördelar som har lyft Singapore ur såväl kolonialisternas som internt eftersatta förutsättningars grepp vilka hade kunnat hålla fast vår kreativa stad i en röra av blålera, omvärldshot och sociala utmaningar.

Singapore D

I skrivande stund har Göteborg under åratal brottats med ett tvekande näringsliv, stora hål i politikens finansiering av inte minst våra sociala inrättningar samt renodlad korruption i maktens innersta rum och korridorer. Under samma tid har den singaporianska framgångssagan fortsatt att växa medan vår stolthet fallit från politikens utarmande av det medmänskliga engagemanget, via de allt tyngre industriernas förluster på en mer konkurrenskraftig världsmarknad till en politik som försöker greppa efter varje påverkansmöjlighet framför att gripa tag i våra största utmaningar. När Singapore har rest ragg som en allt hungrigare tiger har Göteborg tappat vikt och kraft till att i dag vara ett ganska utmärglat och tamt lejon. Så frågan är vem som bäst borde jaga vem? Ett Singapore vars socialdemokrati lagt grunden för efterfrågan, tillväxt och medmänskligt ansvar under loppet av 25-30 år och mer därtill? Eller ett Göteborg som sedan man frångick sina principer om öppenhet, konkurrens och egna initiativ formas av en socialdemokrati som inte alls har styrkan att ryta till i omvärlden längre? Lovliga byten och falnade kadaver tycks utgöra olika lockelser för de som strävar efter släppa lös sina ekonomier för att inte själva bli uppätna på savannen. I sammanhanget borde det vara en manande ironi att Singapore faktiskt betyder ”Lejonstaden”.

Författad av:

Andreas Fock, Ordförande
samt Daniel Svensson, Redaktör

För vidare läsning:

Utrikesdepartementets hemsida för ambassaden i Singapore (inlusive ekonomisk rapport för år 2012):
http://www.regeringen.se/sb/d/2520/a/13985

Department of Statistics Singapore’s samlade statistik över Singapores ekonomiska förutsättningar:
http://www.singstat.gov.sg/publications/economy.html

Economy Watch angående Singapores ekonomi:
http://www.economywatch.com/world_economy/singapore/?page=full

 


[1] http://www.heritage.org/index/country/singapore

[2] http://www.heritage.org/index/country/sweden

[3] http://www.tradingeconomics.com/singapore/government-budget

[4] http://www.tradingeconomics.com/sweden/government-budget

Att skapa en blandstad – att önska det oönskade

Posted by Daniel Svensson on June 04, 2014
Uncategorized / No Comments

Det här med blandstad har kommit att bli en mycket kär företeelse för Göteborgs kommun. För att göra det mesta av tid och rum ska staden vara aktiv dygnet runt. Detta förverkligas genom att olika typer av verksamheter tar plats i ett och samma område. Bostäder, butiker, restauranger och annan service ger varken vila eller ro till staden – vilket så klart är positivt. För vem vill bo i ett livlöst och dött Göteborg?

Visst finns det många fördelar med blandstaden, men hur växer en sådan fram? Vilket recept skall följas för att göra Göteborg till den lyckans och livets stad som vi alla innerst inne vet att den är? Svaret på den frågan tycks för kommunen vara självklart: bygg lokaler för bostäder, kontor och service i blandad kompott på en plats som behöver piggas upp. Sedan är det bara att muntert betrakta hur lokalerna fylls av boende och verksamheter i all önskad variation.

Näckrosen 3

Ett exempel på ett sådant tankesätt inom Göteborgs kommun är visionen om ett nytt campusområde kring Näckrosdammen, kallat Campus Näckrosen. I dag hör bebyggelsen på platsen i stort sett enbart till Göteborgs Universitet – med bland annat Humanistiska fakulteten, Humanistiska Universitetsbiblioteket samt Högskolan för scen och musik. I framtiden tänker sig kommunen dock att betydligt fler aktörer skall ta plats vid Näckrosdammen.

Utvecklingsplanen för Campus Näckrosen innehåller tankar om ett ’stråk’ mellan Korsvägen och Götaplatsen – vilket förutspås attrahera företag, boende och därmed fler besökare till platsen. ”Akademi och näringsliv, bostäder och turism, dess samexistens ger det intressanta stadsliv som vi uppfattar som kvalitet i vår stad. Mångfald och trygghet på dygnets alla tider.”[1]. I planen finns även mer exakta tankar om vilka typer av verksamheter som skall etablera sig på de olika platserna, exempelvis ”butiker/caféer/ateljéer” längs det som i dag är cykelvägen mellan Näckrosdammen och Götaplatsen. Blandstadsmiljön skulle göra sig mycket bra på Campus Näckrosen, om man skall tro utvecklingsplanen. Fast är det här verkligen en metod som kommer att resultera i en sådan miljö?

Näckrosen 4

Problemet med att från kommunens sida planera för all önskad variation är att variationen är just önskad. För att blandstaden skall bli blandad krävs möjligheter för det oväntade, det som ingen kunde förutse, att ta plats. Fast hur skall det kunna ske om det redan är planerat vilka verksamheter som skall etablera sig på vilken plats? Blandstaden växer inte fram helt plötsligt, där den beordras att gro.

Näckrosen 2

Ett exempel på det är Haga, som sedan 1930-talet successivt har gått från arbetarkvarter till vad vi utan tvekan kan kalla blandstad. I stället för att allesammans ta plats på en och samma gång har verksamheterna i Haga vuxit fram ur den rörelse av människor som genom åren har format stadsdelen. Så naturligt det kan bli, helt enkelt.

Poängen är att en blandstad inte kan beordras eller planeras. Självfallet hade kommunen sin del i Hagas framväxt, men faktum kvarstår att ändamålet från början inte var att skapa en blandstad. För att varierande verksamheter skall kunna samsas på en och samma plats krävs tid. Tid för människor att undersöka området och tid för företag att därefter anpassa sina verksamheter.

Näckrosen

Finns det då inga åtgärder att vidta för att frambringa en blandstad? Jodå. Du kan inte planera för eller tvinga fram den, men du kan alltid främja och möjliggöra dess utveckling. Det bör inte vara kommunens uppgift att bygga vägar som bestämmer var samt hur staden och dess invånare ska röra sig. Vad kommunen däremot kan bidra med är att möjliggöra att sådana vägar formar sig själva, genom att med fingertoppskänsla lyssna till vad företag och invånare vill ha, för att sedan göra det som krävs (inte mer) för att idéerna skall kunna bli verklighet.

Näckrosen 1

Så fatta tag i lien och hugg ned gräset, så att stigar kan växa fram. De kanske inte blir lika raka och platta som de konstgjorda vägarna, men du kan å andra sidan vara säker på att människor kommer att använda dem. På så vis kan oförutsedda verksamheter ta plats i staden och dessa kan med tiden utformas efter varandra. Så skapas en blandstad, med all oönskad variation.

Författad av:

Agnes Karnatz, medlem i FMSG och kulturstuderande



[1] Campus Näckrosen: utvecklingsplan 2013-10-11, s. 34.

Ur askan i elden – valurnornas budskap om att Europa inte brinner för EU

Posted by Daniel Svensson on May 30, 2014
Uncategorized / No Comments

Hur förbluffat upprörda många av oss i trygghetens Sverige än tycks ha blivit i söndags borde ett uppeldat valbudskap från Europa till Bryssel och Strasbourg inte vara överraskande alls. Med tanke på att en majoritet av Europeiska Unionens 28 medlemsländer brottas med såväl ekonomiska som sociala utmaningar, resten av oss med ansvarstagande fördelar har dragits in i diskussionerna om hur vi bäst kan stötta våra grannar i stället för hur de ur sina fördelar hade kunnat ta eget ansvar för länge sedan och EU med att dess grundläggande värden om fred, frihet samt rättvisa genom öppenhet alltmer har fallit till föga för detaljregleringar ur viljan av stärkt social likriktning från maktens korridorer är medlemmarnas folkliga gensvar efter fem år av kris lika väntat som att både kommission och ministerråd kommer att verka för än mer centralisering och politisering av våra gemenskaper ju mer världsdelen glider isär. Är det just därför som alltfler facklor för maktanspråk och människokontroll tänds i Europa?

Golden Dawn Supporters Protest In Athens

Det räcker att gå till vårt eget Sverige för att få konkret bevis för en europeisk tendens att de politiska partier som har varit mest odelat positiva till om inte mer federal makt till Bryssel så åtminstone att dagens maktbalans och centrala ansvar bevaras också är de partier som fått betala mest i väljaranseende. Det kan inte vara en slump att Socialdemokraterna stagnerar strax under 25 procent samt att de åtminstone under valkampanjen mest allmänt EU-vänliga regeringspartierna Folkpartiet backar med 3,6 procent till 10 procent blankt medan Fredrik Reinfeldts regeringsbärande moderater rasar med 5,2 procent till 13,6 procent och därmed tappar en europaparlamentariker var. Man skulle kunna förledas att tro att detta, med tanke på hur viktig inrikespolitik blivit i valrörelsen, beror på hur ansvariga dessa tre partier anses vara för nuvarande och kommande osäkert stillsamma regeringsbildningar. Fast då måste man ta i beaktande att de i flera år inrikespolitiskt ifrågasatta Kristdemokraterna respektive Centerpartiet – som i valrörelsen inte varit helt odelat positiva till att allt som sköts i EU är gott, som har gjort försök att låta sina ideologiskt rotade eller nyskapande kandidater lyfta viktiga profilfrågor före allmänna funderingar och som därmed har lyckats komma bort från inrikespolitikens bördor – trots regeringsansvar i söndags lyfte från 4,7 till 6,0 samt från 5,5 till 6,5 procent vardera jämfört med senaste valet år 2009. Att regeringspartier som har tagit långsiktigt och kärnväljarrelaterat grepp på EU-temperaturen samt diskuterat utmaningarna i Bryssel genomgående har gått framåt mer än de som trott allmänt på Europa är ett faktum.

EP-analys 3

Med tanke på hur den allmänna opinionen till EU har skiftat i krisens spår är det heller inte alls märkligt att de centrala maktspelarnas trubbighet har fångats upp av tillspetsade samt mer eller mindre populistiska ytterlighetspartier ur en mer kontroll- och likriktningsvänlig men också ljudlig opposition till det bestående. Hur beklagligt mången vän av frihet och att vart gemenskapsband stärks i utbytet mellan våra färdigheter, erfarenheter och bakgrunder än tycker att framgångarna för högljudda partier likväl som rent överhetsbejakande rörelser efter söndagens val är måste vi förstå att deras vidlyftiga löften framstår som ren lockelse i jämförelse med regeringspartier som är för mer av detsamma om än med viss nivåskillnad.

EP-analys 2

Att Feministiskt Initiativ som ett kontrollbejakande parti över individens rätt att forma sina familjeband utifrån personliga styrkor och svagheter stormar fram till vänster om VPK med 3,3 procent till 5,5 procent och ett mandat i Europarlamentet. Att Miljöpartiet som ett ofta kontrollbejakande parti över innovationens fria möjlighet att forma nya lösningar för både vår energi och miljö med tanke på de ungas växande tilltro till detaljerade politiska lösningar samt subventioner utifrån vår klimatpåverkan med de senaste årens vänstersväng stormar fram på ytterkant om vårt allra största parti med 4,4 procent till 15,4 procent och ett nytt utav tre mandat i Europaparlamentet. Att Sverigedemokraterna som ett kontrollbejakande parti inför social rörlighet över något öppnare – fast i en liberal anda inte tillräckligt öppna – gränser utifrån idén om att icke-välkomnande system oavsett av dagens blundande eller SD:s utestängande modell skulle lägga grunden för bättre ordning och reda i samma system även stormar in i Europaparlamentet ur 6,5 procent högre stöd än man nådde för fem år sedan med 9,7 procent av väljarkåren och två mandat i Europaparlamentet. Oavsett hur olika de ideologiska föresatserna må se ut för dessa tre partier visar de som främsta ’vinnare’ på den svenska skepticismen mot den politik vi för i Bryssel att nya fokus, fullt fokus på kärnfrågor eller totalt fokus på kritik mot EU i dag är framgångsrikt för att fånga upp vindar gentemot ett EU som tycks upplevas som mer tungfotat än att man lyckas attrahera yngre väljare. Om vi följer samma rent populistiska eller detaljistiska vindar ut i övriga Europa yttrar sig samma utveckling i resultat som att främlingsfientliga Front National nått 25 procent av de franska väljarna, att det vänstersocialistiska Syriza blir största parti i krisens (samt demokratins) vagga Grekland, att brett flörtande och på senare tid invandringskritiska United Kingdom Independence Party med sin starka EU-skepticism som första parti på över hundra år blir större än både Tories och Labour i ett allmänt val i Storbritannien samt att vårt grannlands Dansk Folkeparti med 25 procent av rösterna får fler mandat än både socialdemokraterna och liberala Venstre. Samtliga resultat betydligt mer talande för den syn på EU-samarbetet som i söndags uttrycktes bland majoriteten av 28 medlemsländer i motsatsen till status quo än den kritiska rösten i vårt relativt välmående Sverige, samtliga tecken på att samarbetet i Europa inte har varit till fördel för att lyfta fram unionen som en krutdurk för mötet mellan idéer och innovationer samt samtliga uttryck för den osäkerhet man känner inför framtiden.

EP-analys 4

I kontext av skepticism mot EU, kritiken mot europeiskt samarbete överlag som den medför och dessa populistiska vindar bör man däremot ta med i bedömningen av ett särande Europa att söndagens val också gav ett solkat men dock tydligt mandat till vilken av de ändå största rörelserna i europeisk politik som skall leda unionen ut ur kriser och social misströstan samt under lupp från de nya inriktningar som valts in i Europaparlamentet. Här står nämligen den om än federalistiska så liberalkonservativa partigruppen EPP (European People’s Party – det europeiska folkpartiet) relativt stadigt som större än den förenade socialdemokratins grupp S&D (Progressive Alliance of Socialists & Democrats). Med ett dalande röstetal kommer EPP troligtvis att behöva söka stöd från den europeiska socialdemokratin för att kunna styra upp EU så effektivt som möjligt, men samtidigt med största sannolikhet att ha en större influens på ett internt samarbete än vad S&D kan förvänta sig. Detta bland annat då Luxemburgs före detta premiärminister åren 1995 till 2013, Jean-Claude Juncker, ur EPP:s storlek bör bli vald att efterträda Portugals före detta premiärminister José Manuel Barroso som ordförande för kommissionen i höst. I egenskap av känd federalist med goda tankar om EU, fast samtidigt med en bakgrund som krävande av finansiell återhållsamhet och ekonomisk öppenhet i sitt för sin storlek mycket framgångsrika Luxemburg, bör Juncker som toppman med stöd av en enig EPP-grupp borga för att den av Tysklands förbundskansler Angela Merkel så influerade åtstramnings- och ekonomibalanseringslinjen får fortsatt företräde framför S&D:s vidlyftiga fokus på att stödja ekonomisk utveckling, att EU skall föra över vidare makt över socialpolitik till Bryssel samt att man skall se över arbetsmarknadsmässiga regleringar på EU-nivå. EPP:s linje bör därtill tilltala de allra flesta högeranhängare eftersom unionen måste tillbaka till en grund att balansera på om hela Europa och omvärlden inte skall riskera att tappa mer kraft. Så även om slaget i många länder må betraktas som förlorat till vänstern måste en smärre kräftgång för EPP liksom våra regeringspartier mest betraktas likt en hissad varningsflagg.

EP-analys 5

Med tanke på vilka vindar som blåser och hur den europeiska samhörigheten får stå tillbaka för protestmarscher bör valresultatet i såväl Sverige som övriga Europa betraktas med nitisk blick, ett stort mått självkritik men ändå med viss tillförsikt inför framtiden. Att bara omkring 43 procent av Europeiska Unionens röstberättigade medborgare valde att lägga sin röst fram till i söndags, ett sjunkande deltagande sedan tjugo års tid som dock tycks ha planat ut, och strax över 50 procent valde att rösta i Sverige är inget gott tecken på vilka influenser vi vill utöka genom vår rättighet att granska Bryssel och Strasbourg. Däremot är det en nödvändig signal till alla våra makthavare såväl lokalt som nationellt och federalt om att medborgarna kräver bättring, att politikerna måste ta ett mer ansvarigt grepp om fler avgörande frågor för att mana till kreativitet före splittring och att politiken trots allt skall stå i européernas tjänst. För hur skall vi kunna gå framåt tillsammans med så mycket oro i stora delar av världsdelen? Hur skall ett maktskikt i EU-topp kunna motivera sitt starkare inflytande över vår vardag om inte ens hälften av Europas röstberättigade känner sig inkluderade nog att välja till en högsta beslutande församling? Samt hur går man vidare när folk ropar efter mycket medan många sanktionerade åtstramningar ändå har börjat ta sin nödvändiga verkan under vilken vanligt folk får betala för EU-medlemsländers tidigare påhejade skuldberg även från Europeiska Centralbanken (ECB) i Frankfurt? EU motiverar sin framväxt med att man är vår allra främsta garant för fred, frihet och rättvisa i en öppen och utvecklande världsdel till skillnad från efter de båda världskrig då de första stegen mot enighet i Europa togs. Så hur många fler facklor för maktanspråk och människokontroll kommer man låta tändas?

Författad av:

Daniel Svensson, Redaktör

Tilltron till samhället lyfter oss till nya höjder

Posted by Daniel Svensson on May 29, 2014
Uncategorized / No Comments

I dag är det Kristi Himmelfärdsdag – en högtid som under senare decennier har tenderat att sjunka undan i folks medvetande om varifrån vårt protestantiskt återhållsamma helgande av stark arbetsmoral och tilltro till mänskliga gemenskaper kommer. Vårt moderna Sverige må ha en mycket mer sekulariserad syn på vårt högsta goda – oavsett i individ- och familje- eller statusfrågor från sociala åtaganden till vår växande lättkränkthet – men bakom all stress, all oro och all blind tro på rationalitet finns grundvärden som var och en kan luta sig emot i vår vardag. Dessa riktmärken för ett bättre liv har vuxit i takt med vår västerländska utveckling, som genom tiderna varit starkt sammanflätad med de kristet influerade värden vilka vi inte minst i ett högteknologiskt samt opersonligt Sverige tycks blunda för trots att de under lång tid satt agendan för just den individualisering samt det förmänskligande vi säger oss tillbe.

Kristi Himmelfärd 1

Sett till att vårt samhälle på senare år verkar gå mer och mer emot inacceptans, intolerans och inaktivitet med svåra följder för alla former av möten mellan människor undrar vi som troende på att egenheter förgyller mångfaldens konstruktivitet om skarpa värderingar för att helga sin nästa som sig själv, att vända andra kinden till mot både ondska och förakt samt att förvalta denna vår värld med omsorg ur en obändig framstegsanda helt förlorat sin styrka?

Kristi Himmelfärd 2

Dels har den moderna utvecklingen alltmer kommit att hamna i händerna på politisk makt samt centreras till byråkratiska teknikaliteter, ju mer av vårt arv som vi har tillåtit att andra än vi själva skall se efter. Om något har förstatligandet av omsorgstanken lett till att vi som medborgare inte själva väljer att se och hjälpa våra medmänniskor, utan förpassar tron på att personligt engagemang föder rättvisa till opersonligt systemtänkande. För var är alla de frivilliga hjälporganisationer, välfärdsinitiativ och innovativa föreningar som torde vara det främsta tecknet på ett civilsamhälle där vi verkligen bryr oss om varandra? Var är – med vårt lands relativt höga välstånd samt tilltro till människans ansvar – de åtskilliga Rosengrenska stiftelser, S:t Erikshjälper och Stadsmissioner som vi skulle kunna skapa efter eget huvud? Samt var är det utökade ansvarstagande för vår nästa som om något borde kunna hjälpa såväl tiggare som missbrukare och andra utslagna på våra avenyer till en dräglig tillvaro?

Kristi Himmelfärd 3

Dels har som ett tecken i tiden såväl det politiska som det moraliska maktfältet kommit att förskjutas alltmer mot ideologier som bottnar i en dyster syn på människan i sin egen rätt och förmåga. Inte minst efter söndagens val till Europaparlamentet står det klart att flertalet vålds- samt hat- och kontrollbejakande rörelser på alla kanter får utrymme i maktens rum. Om något har överlämnandet av gemenskapstanken till en politik, som på senare år ofta lett till både ekonomisk och social tillbakagång, lämnat fältet fritt att erövra för ytterligheter som vill styra över folks vardag eller över vår syn på vilka andra är. Sammanflätandet av likheter har tyvärr visat sig mindre framstegsvänligt än att låta olikheter mötas ur stärkt öppenhet. När fokus för globaliseringen ligger på strömlinjeformning framför att låta alla våra tankar, färdigheter och erfarenheter samspela fritt blir följden ofta att just olikheterna exploateras för att uppnå hårdare maktuttryck. I en sådan verklighet undrar vi om det är särskilt konstigt att värdighetsrörelser som tappar vardagsbäring får stå tillbaka för misstro och uppdelning?

Kristi Himmelfärd 4

Dels har vår tids nya förakt för själva tillåtelsen till det villkorslösa mötet med just alla olika världsåskådningar, människoideal och trosuppfattningar kommit att diskuteras som vore det inte längre möjligt för oss som växande egna individer att välja vår egen kompass. Idealet för bildning i vår logiska värld tycks inte ha plats för några traditionella uppfattningar om vår framväxt och andlighet eftersom dessa sticker som nålspetsar i ögat på de med ansvar att introducera oss för världen i uppfostringssyfte. Vi ser en vardag där okunskapen om både egna föresatser samt om andras kultur breder ut sig även om avstånden i världen krymper. Att i detta sammanhang inte känna sin egen som andras historia, bakgrund och värderingar eftersom endast det kollektiva idealet är gott nog leder om något till en mer idéfattig och inskränkt värld där vi börjar ifrågasätta varandra framför att diskutera och lyssna. För hur nyttjas egentligen de möjligheter som en närmare värld ger att influeras av nya perspektiv om vi redan i tidig ålder får veta att åskådningar som vi själva bär på inte är mycket värda?

Kristi Himmelfärd 5

Vid sidan av att planläggande och likriktning över våra huvuden hindrar det mångfacetterade samhällets utvecklingsbidrag genom föreningsliv, kulturutbyten och bildning menar vi också att dagens brist på idealism motverkar öppenhet och förståelse på arena efter arena. I våra resor runt vår värld, i våra förväntningar på mänsklig fullkomlighet, i våra supporterskap till diverse stärkande fritidssysselsättningar, i vårt dagliga arbete, i våra relationer till varandra, i våra uppfattningar om andras livsstilar och i vårt oklara sammanhang till högtider som Kristi Himmelfärdsdag – vars upphöjande av det goda bland människorna till något såväl filosofiskt som metafysiskt större om någon högtid torde vara relevant för stressade nutidsmänniskor i vår jakt på mål och mening – helgas i dag oftare nedbrytande än uppbyggande tendenser på bekostnad av de värden som tagit oss från kaos till de förutsättningar vi kan råda över i dag.

I öppenhetsandan undrar vi om inte tillförandet av såväl rotade traditioner som deras basala värden och dess tillförsel av såväl acceptans, tolerans och aktivitet är viktigare än vad vi vill erkänna för utvecklandet av vår egen moraliska styrka framför andras svaghet för moralism?

Författad av:

Andreas Fock, Ordförande
samt Daniel Svensson, Redaktör

Om Moderaterna och EU-valet – en läskande iakttagelse

Posted by Daniel Svensson on May 28, 2014
Uncategorized / No Comments

Med ett ras på 5.2 % i väljarstöd sedan år 2009, förlusten av ett mandat och degradering till tredje största svenska parti i EU-sammanhang måste Europaparlamentsvalet år 2014 anses som inget annat än en katastrof för Moderaterna. Det är möjligen enkelt att vara efterklok i fråga om anledningarna till det ledande regeringspartiets kräftgång, men det hindrar inte debatten från att gå varm i skrivande stund. Bland annat skriver Benjamin Dousa och Klas Vestergren, riksordförande för Moderata Studenter respektive före detta riksordförande för Moderat Skolungdom, i en debattartikel i Svenska Dagbladet om att Moderaternas brist på tydlig profilering i valet starkt bidrog till det bristfälliga resultatet.

M i EP 1

Det tål att jämföra Moderaternas profilering med en till synes orelaterad händelse i USA för ett antal decennier sedan. Läskjätten Diet Pepsi vände sig på 1970-talet till marknadsanalytikern doktor Howard Moskowitz för att ta fram en perfekt smak för läsk, som skulle appellera till hela konsumentsegmentet. Moskowitz uppgift var att undersöka vilken grad av sötma som var optimal för att locka det största antalet konsumenter att köpa Diet Pepsi. Hans arbete gick dock snart in i vad som syntes vara en återvändsgränd, eftersom insamlad data inte utvisade något signifikant entydigt mönster i konsumenternas preferenser. Moskowitz misströstade dock inte, utan kom fram till slutsatsen att det helt enkelt inte fanns någon perfekt variant av Diet Pepsi. Däremot slog han fast att det i stället fanns flera ’perfekta’ varianter, med hänseende till att människor vill ha variation. En del konsumenter tydde sig till läsk med mindre sötma, andra till betydligt sötare smaker. Moskowitz slutsats banade därför väg för lanseringen av flera olika smaker utav Diet Pepsi – för att optimera företagets omsättning.

M i EP 5

I likhet med att en läsksort inte kan fånga hela kundunderlaget så är det möjligt att det inte heller finns en politik som klarar att appellera till en överväldigande majoritet av väljare. Benjamin Dousas och Klas Vestergrens kritik mot Moderaternas EU-valkampanj bottnar i att partiet hade alltför allmänt hållna budskap, avsedda att appellera till hela väljarkåren, som egentligen inte upplyste väljarna om vilka frågor som de moderata parlamentsledamöterna avsåg företräda. Till skillnad från Moderaterna gick ett flertal andra partier ut med en skarp profilering med fokus på en eller ett fåtal tydliga hjärtefrågor. Socialdemokraterna höll sig till förbättrade arbetsvillkor, Vänsterpartiet till välfärd, Miljöpartiet till hållbar utveckling, Sverigedemokraterna till EU-kritik samt invandring och Feministiskt Initiativ till jämställdhet.

M i EP 3

Möjligen ligger det i EU-valets inneboende natur att partier som driver ett fåtal frågor styr debatten, med hänseende till att fördragen begränsar EU:s institutioner till ett antal bestämda kompetensområden som inte omfattar hela samhällslivet. Eftersom politik dessutom många gånger är ett symbolspråk så spelar det måhända heller ingen större roll om kandidaternas hjärtefrågor inte ligger inom parlamentets kompetensområde. En kandidat som exempelvis är kritisk mot eurons införande och som skickas till ett parlament som inte har någon formell makt över den frågan sänder ändå en absolut signal till de nationella beslutsfattarna. Om Moderaterna likt en kameleont den senaste månaden hade omvandlat sig självt till ett enfrågeparti så hade en tydligare profilering kommit till stånd, varvid ett bättre resultat kanske hade åstadkommits i valet. En sådan förvandling hade heller inte hindrat Moderaterna från att efter valet återgå till ambitionen att vara ett brett, samhällsbärande, parti med inriktning på alla frågor – en strategi som uppenbarligen fungerar betydligt bättre i de nationella valen.

M i EP 4

Vad för slags frågor hade då Moderaterna i skepnaden av ett temporärt ’enfrågeparti’ kunnat framföra? Kanske hade de tjänat på att fokusera tydligare på sin nuvarande paradgren, nämligen frågan om sysselsättning. Enligt opinionsinstitutet Novus var just sysselsättningen den näst viktigaste frågan, efter miljön, för de svenska väljarna i EU-valet. Ett annat kanske mer långsiktigt strategiskt intressant val av profilfråga hade kunnat vara fred och säkerhet. Ett tydligt fokus på EU:s roll som garant för freden i Europa samt utvecklingen av ett vidare försvarssamarbete mellan europeiska stater hade dels kunnat knytas an till Rysslands aggressiva utrikespolitik i Ukraina och dels kunnat återvinna förtroende bland äldre moderater med försvaret som långvarig hjärtefråga. Enligt SVT:s valundersökning var dessutom EU:s uppgift som fredsgarant alltjämt den allra viktigaste frågan i väljarnas ögon, varvid en sådan orientering möjligen hade fallit i bättre jord än ett bredare perspektiv.

M i EP 2

Oavsett vilken strategi Moderaterna tillämpar i framtiden står det klart och tydligt att skärpt profilering är särskilt viktig för en väljarkår som blir alltmer differentierad i sina preferenser. Principen som är tillämplig för försäljning av läsk är således också tillämplig för försäljning av politik.

Författad av:

Daniel Nykvist, Styrelseledamot tillika eventansvarig

Bildt tog grepp om världen i Göteborg

Posted by Daniel Svensson on May 24, 2014
Uncategorized / No Comments

I går fredag eftermiddag kom vår utrikesminister Carl Bildt på besök till västkustens soligt sommarvarma huvudstad – bland annat för att möta väljare vid Kungsportsplatsens valstuga, ihop med sin hustru Europaparlamentarikern Anna Maria Corazza Bildt inför söndagens val, men också för ett djuplodande samtal med såväl göteborgska som internationella studenter. Denna timme anordnades av sammanslutningen PoliForum vid Göteborgs Universitet och hölls i Lingsalen på Studenternas Hus med en värmande publik om 200 frågvisa akademiker.

Bildt 1

Med sina åtskilliga resor över hela världen under snart åtta år som Sveriges utrikesminister inledde Carl Bildt med en halvtimmes exposé över läget i ett sedan flera år krisande Europa, vad som är viktigt att tänka på när det gäller vår världsdels framtid och hur mycket som trots allt har förändrats i vår värld sedan murens fall i november år 1989. Bildt uppehöll sig särskilt vid betydelsen av gemenskap för att kunna bryta ned gränser mellan människor, vid att hela världen måste lära sig att respektera olika synsätt på våra diversifierade utmaningar för att kunna möta varje form av öppenhet eller inskränkthet utifrån dess perspektiv samt vid att EU i en alltmer globalt sammanlänkad utveckling bör ta chansen att tala med enad röst på samma gång som vi inte kan förvänta oss exakt samma utveckling i varje hörn av Europa. Utrikesministern ställdes sedan inför en halvtimmes frågestund om allt från det nu aktuella läget i Ukraina och Thailand till hur Putins Ryssland bäst kan ta en mer modern riktning samt vad han anser om Skottlands snart förestående folkomröstning gällande självständighet från Storbritannien i en kontext av frigörelse över vår jord. Samtidigt passade vår ordförande för FMSG, Andreas Fock, på att ställa en öppen fråga om vad som är viktigast för Europas framgång… ett EU som strävar emot politisk enighet i fler frågor eller ett EU som främst ägnar sig åt att värna öppna gränser?

Bildt 4

För två numer klassiskt liberalkonservativa ungdomar uppvuxna i 80-talets Västsverige med dess något mer individuella fokus på allas vår hjälp till självhjälp har vi som ivrigt lyssnande i går sett upp till Carl Bildt sedan hans år som moderat statsminister 1991-1994 – då Sverige med kompass inställd på samhällets chans att verka för allas bästa styrdes om från hårdare krav på social politik med fast hand i riktning mot nyare valmöjligheter vid sidan av statliga strukturer. Utvecklingen ur var och ens bidrag har visat sig verkningsfull över världen sedan flera västliga ledare fritt valde samhällets väg efter 70-talets såväl produktionsmässiga som ekonomiska kris. I fronten för pådrivandet av Sverige stod under många år som partiledare Carl Bildt med fokus på underbyggd kunskap, öppna möten över nationsgränser i en tidigare sönderslagen världsdel och vikten att lyfta fram vad vårt land kunde åstadkomma på längre sikt för att nå vår fulla potential som norra Europas handels- och innovationsmecka i flera hundratals år. Vid sidan av hans omvittnade retoriska förmåga att bredda diskussioner med konkreta argument ser vi upp till Bildt för hans mål att sätta realpolitik i vidare sammanhang.

Bildt 3

Därför var det naturligtvis särskilt givande för två väl inspirerade FMSG:are att utbyta några meningar samt tack och foton med vår framgångsrike utrikesminister just efter gårdagens seminarium. Därför var det också en god möjlighet att samtala rent kort om vår förenings frihetsengagemang med denna hemsida och – i stil med ”Alla Dessa Dagar” – denna vår blogg som Bildt gärna tog till sig medan han gladeligen signerade sitt egenhändigt författade förord till Fria Moderata Studentförbundets egen sångbok samt tog emot föreningens egen pin som gåva. Därför var gårdagens seminarium i Studenternas Hus så mycket mer än en intressant chans att lyssna till en engagerad utrikesministers syn på läget i Sverige, Europa och hela världen.

Därtill vill Daniel Svensson här även ta det goda tillfället i akt att sända ett särskilt varmt tack med uppskattning till en uppmärksamt igenkännande Carl Bildt för en givande lärorik termin som journalistikstuderande praktikant på Utrikesdepartementets Pressenhet våren år 2008, vilket bidrog till åtskilliga chanser att följa en konstruktiv utrikesminister i hans dagliga arbete inte minst med underhållande klar kommunikation ut mot medierna samt många bevis för vad det betyder att vara ytterst påläst och initierad i sina ansvarsfrågor också när man i sin vardag skall engagera ett departement i sin helhet.

Bildt 2

I detta sammanhang vill vi som FMSG:are å hela vår styrelses vägnar påminna er alla om er rättighet att efter eget tycke och smak rösta i valet till Europaparlamentet senast valdagen i morgon söndag… för ett friare, fredligare och öppnare Europa.

Författad av (inklusive fotografier):

Andreas Fock, Ordförande
samt Daniel Svensson, Redaktör

När dividerandet om vår likhet fjärmar delandet av våra olikheter

Posted by Daniel Svensson on May 23, 2014
Uncategorized / No Comments

“Oh, East is East and West is West, and never the twain shall meet.
Till Earth and Sky stand presently at God’s great Judgment Seat…”
– Rudyard Kipling (The Ballad of East and West, 1889)

Målet med en modern globalisering utur öppna gränser, öppna människor och öppna utbyten över vår värld måste vara att hela vårt släkte skall komma närmare sig självt. Utvecklingen av tekniska, idémässiga och medmänskliga landvinningar måste vara det främsta medel som vi har att hela världen i arbetet för fred, frihet och rättvisa. Vår värld må vara ofulländad i sig själv, men det är också ur beständig ofullständighet och ofullkomlighet som vi måste finna de mest fullödiga lösningarna på vilka mötesplatser som har den bästa jordmånen för oss alla att så, odla och skörda. Annars må det djupt rotade revirpinkandet mellan öst och väst, nord och syd samt vi och dem kräva en syndamonsun med tanke på hur missväxten krackelerar mellan oss.

Konfederalism 1

Samtidigt som varje utbyte mellan individer, grupper och folkslag – ja, samtliga människor i egen rätt – bör betraktas som utmanande av olikheterna mellan oss alla är det som synes inte alltid givet att olikheterna mynnar i något gott. För har vi inte haft tillräckligt av krig, våld och övrigt elände på vår jord? Jo, men kan man då skylla på olikheterna mellan oss om det står att fastslå att vi alla är olika? Nej, för att utläsa varför vänskapsband splittras i ovänskapsavgrund bör vi nog se till själva forumet för samtal före jämkandet mellan olikheter. För vad har ännu bidragit mer till tekniska, idémässiga och medmänskliga landvinningar för en öppnare värld än vårt dryftande av våra skiljaktigheter i bakgrund, kunskap, erfarenhet, färdighet och mål?

Konfederalism 3

Om vi tror att människan har – hela eller delar av – sitt öde i sina händer bör vi också tro på att individen är den främsta källan till sin egen framgång och att många individer är bättre än en eftersom vi som ofullkomliga inte kan skapa all vår välgång själva. Då måste vi tro att det är i mötet mellan våra absolut okränkbara fördelar som vi når bästa chansen till framgång. Att det är i utväxlingen av dessa fördelar som vi bygger ett kapital av olikhet värt att satsa på i en bättre värld. Om vi i stället tror att människan inte kan kontrollera minsta del av sitt öde efter egen förmåga bör vi även tro att kollektivet är vår räddare i nöden då vår bakgrund, kunskap, erfarenhet, färdighet och våra egna mål alltså inte är tillräckligt för att vi skall kunna bidra till vår egen välgång själva. Då måste vi tro på att det är i jämkandet, i upphöjandet av vissa och i nedsänkandet utav andra av våra egenheter som vi får bästa chans till överlevnad. Att det är i strömlinjeformandet och likriktningen av komparativt mer eller mindre goda fördelar som vi får bästa chans till överlevnad eftersom alla får så stor del av hela kakan att de kan klara sig (om än månne med nöd och näppe). Således: vilket av dessa synsätt på vår värld formar om inte de mest kreativa, tillåtande och konstruktiva människorna så viktigare de mest kreativa, tillåtande och konstruktiva mötesplatserna i vilka vi människor kan interagera för bästa utfall?

Photo: Roland Dahlström

Om vi här ersätter människor och deras absoluta fördelar samt mer eller mindre omfattande grupper och deras komparativa fördelar med de större system som dessa oförtrutet verkar i under vår strävan till global samverkan går vi snart från civilsamhällessammanslutningar likt föreningar, klubbar och intresseorganisationer ur vår högst personliga samverkan till betydligt större statsgemenskaper såsom Förenta Nationerna, Världshandelsorganisationen WTO eller den i veckor av uppmärksamhetssökande valkampanj aktuella Europeiska Unionen. Om vi på samma gång följer distinktionen mellan att kollektiva sammanslutningar tenderar att verka för strömlinjeformning framför att ge spelrum åt individerna medan individuell sammanslutning tenderar att verka för utbyte mellan frivillig samhörighet framför att ge spelrum åt kollektiven torde detta också landa i att makten över sammanslutningar byggs bäst underifrån för det mest frivilliga utbytet mellan våra olikheter. Om vi samtidigt kan närma oss idégrunden att största med- samt självbestämmande, oavsett individuell eller kollektiv grad av utbyte, är funktionellt för att bygga system som landar i frihet snarare än i motsatsen tvång borde detta utmynna i att vi formar våra forum för handel, tekniska landvinningar och medmänsklighet bättre än vad de någonsin kan forma oss. Är då inte risken för att forum byggs ur sin egen kraft, eftersom vi inte kan representera oss själva bättre än dess idéer, lika stark som att all makt korrumperar?

Konfederalism 2

Precis som det finns framgångsfaktorer att finna i var och en av oss som i varje givet system och i varje samverkan mellan olika stora sammanslutningar – naturligtvis därtill olika starka beroende på vem man frågar – är slutsatsen att framgångsfaktorerna inte blir fler om utbytet mellan våra framgångar flyttar längre bort. I sådana fall skulle hela världen bestå av en enda absolut framgångssaga bara för att vi satte ned framgångsfoten i rätt framgångsriktning ur en global beslutsför framgångsrik makt. Precis som att erkänna en absolut sanning vore det också att slå sig till ro med tron att vi har exakt kapital av tekniska, idémässiga och medmänskliga landvinningar… en slutpunkt… ett helhetsmål att kämpa för tills det är uppnått och allt är väl. Komplikationen av att detta goda ser helt olika ut beroende på vem man frågar tillför dock att medlet av sammanslutning genom öppna gränser, öppna människor och öppna utbyten tycks betydligt mer verkningsfullt för fred, frihet och rättvisa på vår jord än att besluta ett målvärde av dessa över alla våra huvuden. Framgångssagan är nämligen likt Nobelpristagaren Rudyard Kiplings berättelser om mötet mellan det kända och okända, mellan det nära och det långt bort samt mellan det självbestämbara och det obestämbara just en saga… och sagor förtjänar ju att berättas om och om igen… inte för att de är absoluta sanningar utan för att de säger något om vår syn på vår omvärld i vår tid. Att öst är öst och väst är väst betyder nämligen inte tvunget att någonting däremellan är en bättre mötesplats än att var och en verkar ur sin förutsättning. Detta borde vara en sannsaga oavsett den återberättas i Göteborg, i Stockholm eller i Bryssel.

“… But there is neither East nor West, Border, nor Breed, nor Birth.
When two strong men stand face to face, though they come from the ends of the earth!”
– Rudyard Kipling (The Ballad of East and West, 1889)


Författad av:

Daniel Svensson, Redaktör

Står Europeiska Unionen i vägen för europeisk samhörighet?

Posted by Daniel Svensson on May 22, 2014
Uncategorized / No Comments

I går uttrycktes på denna blogg hur EU främjar tillväxt, utveckling och fred. Fokus låg som så ofta i dagens kontext på att det europeiska projektet går ut på att med politiska förtecken föra samman tidigare fiender i hopp om att krig aldrig mer skall tillåtas bryta ut i vårt Europa. Visst kan man påstå att EU är och har varit en plattform för diskussion samt för byggande av samförstånd, men slutsatsen kan lika gärna landa i att politiserandet av Europa har kommit att bli en bromskloss för utveckling och samarbete. Vi bör alla kämpa för ett starkt Europa, men frågan är om ett federalt EU är den mest gångbara vägen mot våra gemensamma mål?

Min motpart i en vidare diskussion om Europas utveckling mot nya mål har sina rötter i väst, medan mina rötter å sin sida delvis härrör från öst. Närmare bestämt Polen. Detta mitt andra hemland har under det senaste seklet blivit behandlat som en bricka i ett komplext geopolitiskt spel. Mina släktningar har stridit mot både fascister och kommunister för rätten att bestämma över sig själva. Fast vad har de fått för det? Jo, i och med andra världskriget tvingades de in bakom järnridån medan samma människor som lovade dem frihet, självbestämmande och en fri ekonomi lämnade det polska folket åt sitt öde i det totalitära.

Mot EU 5

I sinom tid kom ändå freden och medan vissa delar av Europa återerövrade sin frihet samt tilldelades pengar till återuppbyggnad föll Europas östligare delar tillbaka i livegenskap. Medan väst kunde ta raskare steg mot fred och frihet blev detta inte en realitet för hela Europa på många år. I väst har relativ stabilitet och tillväxt uppnåtts i många år nu, medan motsatt förhållande länge höll öst i ett grepp som motverkade kreativitet. I och med sönderfallet av östblocket fick Europeiska Unionen ganska omgående så en chans att visa sin föregångsanda genom att på fredlig väg förhindra ett blodbad i det splittrade Jugoslavien. I stället valde den dittills västligt orienterade unionen att stå vid sidan av medan dess medlemmar käbblade om vad som kunde göras eller inte. Hur mycket kan man sett till sådan handfallenhet ge för fredstanken om den inte är lika viktig att sprida till nya prospekt att influera i vår världsdel?

Mot EU 6

Många i väst vurmar för vad EU har gjort för den ekonomiska utvecklingen i efterkrigs- samt post-Sovjeteuropa. Vad de däremot ofta glömmer är att de länder som har gjort bäst ifrån sig efter murens fall återfinns i Östeuropa. Samtliga dessa länder stod utanför Europeiska Unionen en bra bit in på 2000-talet, men ändå blev stora delar av Östeuropa framgångsrikt redan under de tio första åren efter att järnridån krackelerade. Mycket av deras utveckling bör således inte tillskrivas Europeiska Unionen, utan snarare marknadsekonomin i samklang med en kombination av liberala och konservativa samhällsvärderingar för effektiv utveckling.

Mot EU 1

Visst kan delar av den tillväxt som fått Östeuropa på fötter tillskrivas EU:s dragningskraft, men här har en djupt rotad misstänksamhet mot centralstyre och tilltron till varje människa snarare vuxit ur motviljan till yttre politisering än ur samarbete med EU. Handel och samtal har visserligen underlättats av öppningar till västblocket, men utvecklingen mot fri rörlighet av varor och tjänster hade lika gärna kunnat initieras mellan naturliga handelspartners i närområdet.

EN_00907098_0870

Som mötesplats för att knyta nya kontakter och få till stånd avtal länder emellan kan EU fylla en funktion som forum. Däremot kan EU ifrågasättas i egenskap av maktfaktor gentemot andra länder och vilka specialiteter de kan bidra med till helheten. En viktig fråga att ställa sig har länge varit: ”om jag vill tala med Europeiska Unionen, vem ringer jag då?”. Frågan om ansvar kan tänkas besvarad i och med införandet av en högsta representant för utrikesfrågor i EU, men betänk då att vi fortfarande står inför diskrepanser mellan hur olika länder behandlar olika situationer i världen i stort.

Nästa viktiga fråga måste därför vara om vi i så fall kan tillåta andra huvudstäder att bestämma över våra nationer? Den frågan besvaras bäst med motfrågan: ”skulle du tillåta en okänd granne som inte är del av din familj att diktera villkoren för dina egna barn?”. Vad som borde binda Europa samman är öppenhet, mötesfrihet och ömsesidig tilltro – inte ett centralt ifrågasättande av fungerande och accepterade metoder av olika natur.

Mot EU 4

Inför en nära framtid står vi inför nya utmaningar samt problem i vår världsdel. Med tanke på de grundvalar som EU baseras på är det särskilt oroväckande att faran för krig i Europa är mer överhängande än på länge. Putins Ryssland tar för sig av Ukraina efter eget tycke och smak och återigen verkar det som att EU mest tittar på med korslagda armar. Är det verkligen så vi vill ha det i en kontinent som strävar efter samhörighet? I stället för att som européer sätta vår tillit till ett federalt starkt EU med politiska förtecken borde vi kanske satsa mer på att se efter mötet mellan alla våra olika intressen. För till syvende och sist – går projektet i vår närmaste omvärld faktiskt ut på att befästa ett allvetande EU eller att utveckla en union där Europas alla beståndsdelar bidrar till uppbyggandet av en fredligare världsdel?

Författad av:

Andreas Fock, Ordförande

Europeiska Unionen förenar vår kontinents mångfald

Posted by Daniel Svensson on May 21, 2014
Uncategorized / No Comments

Bland mina äldre släktingar i Belgien så upplevde närmast varje generation ett större europeiskt krig. För min mormors pappa innebar första världskriget fångenskap i tyskt läger för krigsfångar. Andra världskriget innebar för morfar tysk tvångskommendering till fabriksarbete och senare kamp tillsammans med motståndsrörelsen mot den tyska ockupationsmakten. Efter Tysklands kapitulation fick han tillfälle att besöka Berlin – en stad så jämnad med marken att man, med hans ord, kunde sitta på en stol och ändå se ut över hela staden.

Sedan krigsslutet år 1945 har inga konflikter med samma massiva förödelse och dödstal som andra världskriget drabbat den europeiska kontinenten. Liksom de flesta samhällsfenomen är det svårt att definitivt avgöra vad som resulterade i att freden i stort sett bevarades i denna del av världen. Det kalla krigets terrorbalans, där kärnvapenhotet tvingade alla konflikter att frysas fast i status quo, kan mycket väl ha bidragit till Europas stabilitet. Fast faktumet att Tyskland och Frankrike efter sekler av fiendskap valde att sluta sig samman i handel samt dialog och bildade kärnan till dagens EU kan inte underskattas i sin betydelse för den långa europeiska freden. I jämförelse med mina äldre släktingar har generationerna efter 1945 haft en välsignad lycka i att ha förskonats från ockupation, flygbombningar och krigsfångenskap. Från krig som hade rötterna i konflikten mellan Paris och Berlin.

EU 1

En av de viktigaste stöttepelarna för freden som EU någonsin framburit måste anses vara den fria rörligheten för varor, tjänster och arbetskraft. Tack vare ett energiskt arbete från EU:s institutioner för att öppna gränserna och bekämpa såväl direkta som indirekta handelshinder har både människor och företag inom EU fått optimala möjligheter att handla samt utbyta erfarenheter, kunskap och idéer med varandra. De synergier mellan varor, tjänster och arbetskraft som har att tacka den öppna inre marknaden för sin existens har medfört att EU i nuläget anses som världens största ekonomi, med en total BNP år 2012 på nära 13 biljoner euro. De öppna gränserna har därmed inte bara skapat ett ofantligt välstånd samt möjliggörande för människor från hela Europa att möta varandra och förverkliga sig själva, utan även ett ömsesidigt beroende mellan medlemsstaterna som ytterligare minskar risken för krigsutbrott.

EU 2

EU:s ekonomiska framgångssaga och dess insatser för konsumentskydd, regionstöd, internationell brottsbekämpning, miljöskydd och den gemensamma marknaden har inte passerat världen obemärkt förbi. Lockelsen i att uppnå medlemskap i unionen har medfört att ett stort antal stater i EU:s närområde genomdriver reformer i hopp om att klara medlemskraven för inträde. Köpenhamnskriterierna, det vill säga kraven för medlemskap, har därför blivit ett instrument för soft power varigenom EU påverkar sitt närområde i riktning mot demokrati, mänskliga rättigheter och fungerande rättssystem.

EU 4

Bortom närområdet måste dessutom stormakter som USA, Kina, Ryssland och Indien alla förhålla sig till EU. Trots att unionens befolkning endast utgör cirka sju procent av världens befolkning stod dess utrikeshandel år 2012 för omkring 20 procent av världshandeln. Det är en ekonomisk makt som kan sätta kraft bakom sina ord för att förmå världen att anta utmaningen att skapa hållbar utveckling och främja demokratiska värden. Den möjligheten hade sannolikt inte varit lika given om medlemsstaterna hade verkat på egen hand.

EU 3

Till den som betraktar EU som en anomali, ett hot mot nationell suveränitet, bör följande frågor betänkas. Om en regering och ett parlament i Stockholm, Paris eller Budapest kan accepteras av svenskar, fransmän respektive ungrare som inte bor i sina huvudstäder, varför inte acceptera EU:s institutioner i Bryssel? I grund och botten handlar EU om samma företeelser på nationell nivå som vi alla tar för givet, varav den enda skillnaden är den geografiska magnituden. Till skillnad från en erövrande makt har EU dessutom tillkommit på fredlig väg, på för medlemmarna frivillig basis, något som inte kan sägas om bildandet av flertalet stater. Till den som ifrågasätter EU:s sammanhållning på grund av språkliga och kulturella skillnader mellan medlemsstaterna bör exemplet Tyskland belysas. Under loppet av två sekler övergick Tyskland från att vara ett geografiskt begrepp, delat mellan ett tusental politiska entiteter med olika dialekter och kulturer, till en förbundsstat där de regionala skillnaderna tillvaratas som en dynamisk styrka och därtill utgör Europas starkaste ekonomi. Om Tyskland lyckades överbrygga sina hinder för att skapa en bättre framtid, varför inte låta EU få företa samma resa?

EU 5

I skenet av det blodiga inbördeskriget i Syrien, det osäkra stilleståndet mellan konflikthärdar på Balkan och Vladimir Putins kränkning av Ukrainas suveränitet så behövs tragiskt nog EU fortfarande som en kraft att räkna med för att främja freden i Europa och dess närområde. Denna fred är i huvudsak beroende av de öppna gränserna för varor, människor och idéer samt unionens insatser för demokratin, rättsstaten och hållbar utveckling. Alla dessa insatser och prestationer behövs för att framtidens generationer i Europa skall slippa uppleva vad mina äldre släktingar fick erfara under det mörka 1900-talet.

Författad av:

Daniel Nykvist, Styrelseledamot tillika eventansvarig